Jag kanske borde vara tyst och inte säga något mer.
Det känns som att vad jag än säger, så blir det fel. Jag menar en sak, men folk hör något annat. De tolkar mina ord som en förolämpning, fast jag aldrig menade att såra någon. Jag försöker förklara, men det spelar ingen roll. Vissa människor tar allt så personligt att det är lönlöst att ens försöka.
Kanske är det lika bra att jag håller tyst.
Jag börjar undra om det är jag som är problemet. Kanske behöver jag bearbeta mig själv, tänka om, vara någon annan. Det känns som att hela världen ser mig som en negativ person. Jag vet inte varför. Jag vet bara att det gör ont.
Och om jag ändå bara är någon som missförstås, vad är då meningen med att ens försöka? Varför ska jag existera överhuvudtaget om jag bara tycks skapa missförstånd och besvikelse?
Jag är trött. Trött på att bli feltolkad, trött på att förklara mig, trött på att bära känslan av att jag alltid står utanför.
Men samtidigt… djupt inom mig vet jag att jag inte är så som de tror. Jag vet vad jag menar. Jag vet att jag inte är en dålig person.
Så kanske handlar det inte om att jag ska vara tyst. Kanske handlar det om att jag bara behöver hitta någon som faktiskt lyssnar.