Varför jag skriver
Jag skriver för att uttrycka det jag inte kunnat säga högt.
Jag skriver för att läka inombords.
Jag skriver för att bli förstådd och undvika att bli missförstådd.
Livet erbjuder många utmaningar, och ibland är det svårt att sätta ord på allt muntligt. Därför väljer jag att skriva – det är mitt sätt att bearbeta, reflektera och ge form åt det som rör sig i mitt inre.
Skrivandet blir en fristad där jag kan samla mina tankar och känslor, utan press eller förväntningar från omgivningen. Genom att sätta ord på det jag upplever, får jag en klarare bild av vad jag känner och vad jag behöver.
Det är också ett sätt att dela med mig av min inre värld till andra på mina egna villkor. Ibland kan muntliga samtal vara svåra eller otillräckliga, men med skrivandet kan jag förmedla det jag verkligen menar, utan risk för att bli avbruten eller misstolkad.
För mig är skrivandet en väg till förståelse – både för mig själv och för andra.
Skrivandet är alltså mer än bara ord på papper; det är mitt sätt att navigera genom livets komplexitet, hitta lugn i kaoset och skapa en bro mellan mitt inre och omvärlden. Genom det finner jag både frihet och helande, och det ger mig möjlighet att bli sedd och förstådd på ett djupare plan.