Gör mig en tjänst, låt mig vara. Inte för att jag inte behöver dig, inte för att jag vill stänga dig ute, utan för att jag måste hitta min egen väg.
Det är som att stå på en stig med skog runt omkring, där varje gren och varje löv viskar om andra människors förväntningar. Jag har gått här förut, följt spår jag inte själv valt, låtit andra visa vägen. Men nu… nu vill jag höra mina egna steg, känna vinden mot mitt ansikte utan att någon säger åt mig åt vilket håll den blåser.
Det är inte alltid lätt att gå ensam, och jag vet att jag kommer att snubbla ibland, kanske till och med falla. Men varje gång jag reser mig, lär jag mig något nytt om mig själv, något som ingen annan kan ge mig. Så låt mig gå, låt mig söka, låt mig famla i mörkret tills jag hittar ljuset på mitt eget sätt.
Jag är inte borta, jag är bara på väg – mot något som är mitt.