Jag tänker inte tillåta någon som har gjort mig illa få mig att ligga kvar på marken. Nej, jag ska resa mig upp, borsta av mig dammet och visa att jag är starkare än så. Du må ha försökt trycka ner mig, få mig att tvivla på mig själv, men du har inte vunnit den kampen.
Det enda du har gjort är att visa ditt sanna jag, att avslöja vilken sorts person du verkligen är. Jag ser dig nu, ser igenom dina lögner och svek. Och medan du försökte dra mig ner i ditt mörker, har jag hittat en styrka inom mig som jag inte visste att jag hade.
En dag kommer karma hitta dig. Du kommer att få stå för ditt kast, tvingas möta dina egna handlingar. Och kanske, bara kanske, kommer du då känna skammen, tyngden av vad du har gjort. Men ärligt talat tvivlar jag på det. För du är en människa som saknar empati, någon som går genom livet utan att förstå smärtan du orsakar andra.
Så medan du fortsätter på din väg, kommer jag att fortsätta på min. Inte för att hämnas, inte för att vinna över dig, utan för att bevisa för mig själv att jag är mer än det du försökte göra mig till. Jag är värd mer än ditt svek, och jag tänker aldrig låta ditt mörker definiera mig.
Jag känner hur ilskan brinner inom mig, en glöd som länge legat dold bakom sorgens tyngd. Den har varit där, pytteliten, men nu växer den sig starkare, skarpare. Och jag inser något: den här ilskan, den här styrkan, är min. Den tillhör mig och ingen annan. Den är inte något du gav mig, utan något jag har funnit i mig själv, genom allt du försökte förgöra.
För varje gång jag reste mig efter att ha fallit, för varje gång jag torkade bort mina tårar och bet ihop, blev jag starkare. Jag förstår det nu. Det är inte du som definierar mig – det är jag. Det är mina val, mina handlingar, min förmåga att hålla huvudet högt även när världen runt mig rasade samman.
Jag tänker inte längre låta dig ockupera mina tankar, för du är inte värd den platsen. Istället ska jag fokusera på att bygga upp mitt liv igen, utan att låta ditt gift förstöra det. Du kanske fortsätter på din väg, trampar över människor som om de vore värdelösa, men det kommer inte att förändra vem jag är.
En dag, om du någonsin stannar upp och ser dig själv i spegeln, kanske du inser vad du har gjort. Kanske kommer insikten att skölja över dig som ett kallt regn, och då kommer du att förstå vilken människa du egentligen är. Men fram tills dess, är det inte längre mitt problem.
Jag ser framåt nu, lyfter blicken mot framtiden. Jag vet att det kommer att ta tid, att läka de sår du lämnade. Men jag är redo att börja den resan. Jag är redo att släppa taget om ilskan och använda min styrka till att bygga något nytt, något vackert och äkta. Något som inte är förmörkat av ditt svek.
Så här står jag nu, starkare än jag någonsin trodde att jag kunde vara. Och medan du fortsätter att fly från ditt eget mörker, ska jag gå framåt, steg för steg, och skapa den framtid jag förtjänar. För du må ha försökt att dra mig ner, men jag har rest mig – och jag tänker fortsätta resa mig, om och om igen, tills inget av ditt svek längre kan nå mig.
Med ett djupt andetag släpper jag taget om den sista biten av dig. Det är inte lätt, det skär som en vass kant genom allt jag varit och allt jag är. Men det är nödvändigt. Jag har insett att för att kunna gå vidare måste jag släppa den tyngd du lagt på mig. För jag förtjänar att leva ett liv fritt från ditt mörker, fritt från de kedjor du försökte lägga runt mitt hjärta.
Jag kommer inte längre vänta på att du ska förstå eller ångra dig. Jag behöver inte din insikt eller din ursäkt. Det är inte där min frihet ligger. Min frihet ligger i min förmåga att släppa taget, att gå vidare och låta mina sår läka i sin egen takt.
Så, jag vänder mig om, med ryggen mot det förflutna och blicken fäst mot horisonten. En ny väg ligger framför mig – en väg jag skapar själv, utan att du längre står i vägen. Och det är där, i det första steget på den vägen, som jag känner det: en lättnad, en glimt av frid.
Jag är fri nu. Fri att vara den jag vill vara, utan dig och ditt gift i mina tankar. Och med den friheten, tar jag mitt första steg mot ett liv som är mitt eget