Om jag ska dejta någon i framtiden, då tänker jag börja med en liten screening. Ingen fler romantisk middag där jag försöker gissa mig fram till om personen framför mig är en drömmare, en realist, eller – ännu värre – en potentiell tidsinställd bomb av känslomässig dramatik. Nej, från och med nu är första frågan:
“Visa mig din medicinlåda.”
Det låter kanske hårt, men vi vet ju alla att det är i medicinlådan de mörka hemligheterna gömmer sig. Jag menar, hittar jag en burk Omega 3 och kanske några allergitabletter, då kan jag andas ut. En stabil typ som är hälsomedveten men inte överdriven. Men om jag slår upp locket och möts av en arsenal av mediciner som börjar med ord som “anti,” “neuro,” och “mood stabilizer,” då kanske jag tackar för kaffet och rullar försiktigt tillbaka ut genom dörren.
För tänk dig scenariot: du går in i medicinskåpet och det första du ser är en rad burkar som nästan låter mer som ingredienser i en häxbrygd än receptbelagda mediciner. “Antidepressiva, mot ångest och borderline… hm, det här kan bli intressant.” Och plötsligt inser jag att jag inte bara dejtar en person – jag dejtar ett helt medicinskt team.
Och så är det den där skräckblandade förtjusningen över att försöka lista ut vad allt betyder. Jag står där och stirrar på etiketter och tänker: Är det här för att sova? För att hålla sig vaken? För att bli lugn? Eller för att ha en ursäkt om dejten går fel?
För tänk om jag skulle säga något oskyldigt som “Vad gillar du för musik?” och få svaret: “Vänta, jag måste bara ta min humörstabiliserare innan jag svarar.” Eller ännu värre, tänk om det dyker upp en burk med varningstexten “endast för extremt stressande situationer”? Jag kanske börjar fundera på att ringa in extra säkerhetspersonal.
Så nej, hädanefter kommer det vara obligatoriskt med en medicinlådsinspektion innan första dejten. På så sätt kan jag veta om jag hamnat i sällskap med en lugn livsnjutare eller en vandrande pillerkokbok. Och vem vet, kanske hittar vi till och med vår gemensamma framtid där, sida vid sida med en burk B-vitamin och något jag absolut inte kan uttala, men som i alla fall lovar “inre frid.”