Varför…

Varför säger du att du älskar mig,
när dina ord känns kalla som is?
Varje löfte du viskar i nattens tystnad,
är ett svek, ett tomt paradis.

Varför säger du att du älskar mig,
när dina ögon ser förbi?
Du låtsas att vi är som förr,
men vi är bara skuggor av vad vi en gång var.

Varför säger du att du älskar mig,
när dina handlingar skär som kniv?
Dina ord är som gift i mina ådror,
men jag klamrar mig fast vid varje falsk fasad.

Varför säger du att du älskar mig,
när ditt hjärta är någon annanstans?
Du binder mig med tomma löften,
medan du låter mig långsamt förgås.

Varför säger du att du älskar mig,
när det är så lätt att se?
Din kärlek är en spegelbild i mörkret,
och jag inser nu, den var aldrig till för mig.