Ah, kärleken. Den där mystiska saken vi alla verkar jaga, trots att den ofta visar sig vara en glänsande fasad. Och så mötte jag dig, ett charmigt paket som kom in i mitt liv med löften om allt jag trodde att kärlek borde vara. Men det tog inte lång tid innan jag förstod att jag hade klivit rakt in i en emotionell karusell där jag ständigt svävade mellan hopp och förtvivlan.
Du fick mig att tvivla på mig själv, att granska och ifrågasätta varje liten detalj. Kärlek? Jo, det visade sig vara ett avancerat spel där reglerna ändrades varje gång jag trodde att jag började förstå dem. Du var skicklig på det, på att hålla mig gissande och ständigt undrande vad jag kunde ha gjort bättre. Och jag, den eviga optimisten, trodde att om jag bara ansträngde mig lite till, skulle allt falla på plats.
Men nej. Istället blev jag galen. På riktigt. Hur många gånger stod jag där, undrande över vad som var fel på mig? Jag trodde att jag kanske bara behövde anpassa mig ännu mer, kanske göra fler uppoffringar för att visa att jag var den du behövde. Men sanningen var ju enkel. Jag var bara ett tillval. Något bekvämt att återvända till när inget annat höll måttet.
Sedan kom de berömda orden. Den där kvällen när du sa: “Nästa man jag träffar ska ha hus, bil, och… ja, hela paketet.” Ah, för en stund blev jag nästan mållös. Inte för att jag var förvånad – nej, inte längre – men för att jag insåg hur orealistiska dina förväntningar egentligen var. Jag insåg att det du sökte inte var kärlek, utan en färdig, lättillgänglig produkt, som en bekväm lösning där du inte behövde göra någonting själv. Kärlek som en checklista, ett bekvämt liv utan komplikationer.
Så där stod jag, med alla bitar av mig själv, spridda och trasiga på marken. Men vet du vad? Jag började plocka upp dem, en efter en. Bit för bit byggde jag upp mig själv igen, utan illusioner, utan falska drömmar om vad kärlek borde vara. För första gången på länge såg jag klart. Jag förstod att jag hade varit en biroll i ditt liv, en nödlösning, och jag insåg att jag förtjänade mer än så.
Så här är jag nu, på andra sidan, starkare och fri från den cirkus som var vårt förhållande. Jag tog den långa vägen runt, ja, men det var värt varje steg. Jag är fri från de lögner du spred som små gnistor av falsk trygghet. Tack för lektionen, men jag har fått nog av att spela rollen som det bekväma tillägget i ditt liv. Det här kapitlet är avslutat.