Detta vill jag förmedla till alla som kämpar genom sorg, brustna hjärtan, som mår dåligt och som varje dag kämpar för att inte ge upp
Det finns dagar när skuggorna kryper närmare, när mörkret i andras blickar smyger sig in och försöker täcka ditt ljus. När orden de kastar, med kalla röster och isiga hjärtan, ekar inuti, som om de vill lämna avtryck i ditt inre.
Det är då, när hjärtat känns tungt och varje andetag är en kamp, som du måste minnas: det fula i andra kan aldrig få döda det vackra i dig. Det vackra som är ditt, det som lyser även när natten är som mörkast.
Genom sorgens tårar har du fortsatt. Du har känt smärtan, du har fallit och rest dig upp igen. Hjärtat har brustit, men du har lappat ihop det, sytt de trasiga kanterna med trådar av mod. Dag efter dag har du kämpat, trots att det känts som om varje steg varit genom tunga, vassa stenar.
Du är starkare än de ord som sårar, än de blickar som förminskar. För det vackra i dig är inget som kan krossas, det är inget som kan släckas. Det finns där, djupt inne i bröstet, som en gnista som aldrig ger upp. Det är den där värmen som får andra att le, den där styrkan som växer när världen verkar falla isär.
Du har sett stormar, du har stått i regnet, men du har också sett solens strålar bryta genom molnen. Du vet att varje mörker har ett slut, att varje natt följs av gryning. Och inom dig finns alltid en plats där ljuset lever, där hoppet spirar, oavsett hur mycket andra försöker kasta sina skuggor.
Så låt dem säga vad de vill, låt dem bära sitt mörker, men låt det aldrig ta över ditt ljus. Du är en som sträcker sig mot himlen trots allt, som finner skönheten i sprickorna, som ser regnbågen efter regnet. Låt ditt hjärta förbli öppet, låt din själ vara en plats där kärlek får slå rot och växa, även om andra har förlorat tron.
För det är det som är din styrka, din gåva till världen. Att trots alla törnen och alla brutna löften, ändå våga älska. Ändå våga hoppas. Ändå våga tro att det finns något större, något mer än det fula i världen. För det vackra i dig är en eld som inte kan släckas, en sång som inte kan tystas.
Och en dag kommer du att se, när du tittar tillbaka, att alla de svåra dagarna, alla de tårfyllda nätterna, var steg som ledde dig framåt. Att de brustna bitarna av ditt hjärta nu bildar ett mönster av styrka och skönhet. Och du kommer att förstå att det vackra i dig inte bara överlevde – det blomstrade.
Så håll fast vid det vackra, håll fast vid ljuset. Det är ditt att bära, och ingen kan ta det ifrån dig.