Du står där med ett leende på läpparna och pratar om hur du äntligen har funnit den rätta mannen. Du säger att du är i paradiset. Han är äldre, vis, med ett leende lika brett som hans övertygelse att han har dragit hem storkovan i livets lotteri. En jackpot som får hans själ att lysa.
Han ser på dig med en beundran som bara någon som upplevt tidens gång kan ge. Han är farfar, en man med erfarenhet, med barnbarn som hoppar i knäet på honom. Han borde veta bättre, borde se varningstecknen, men i hans ögon är du inget annat än en dröm som blivit verklighet.
Men verkligheten är inte alltid så enkel. Du, med alla dina lager, med alla dina outtalade ord och hemligheter, är inte någon enkel vinst. Du är komplex, fylld av djup och erfarenheter som han ännu inte har börjat förstå. Kanske tror han att ålder och visdom automatiskt skulle ge honom insikt om vad han har gett sig in på. Men sanningen är, han har ingen aning.
För honom är ni i paradiset. För dig? Kanske bara en fasad av det. Han står på tröskeln till något han inte är förberedd på, och i bakhuvudet tänker du att han borde ha varit smartare.
Veckorna går, och hans förälskelse förvandlas till något djupt och nästan barnsligt. Han skämmer bort dig med små överraskningar och långa promenader där han håller din hand som om du vore en dyrbar skatt. Hans ögon lyser varje gång han ser dig, och du kan inte undgå att märka hur han sakta, men säkert, bygger upp en bild av er framtid tillsammans.
Men under ytan växer en annan känsla inom dig. Det är något som skaver. För varje dag som går, inser du hur mycket han idealiserar dig, ser dig genom ett filter av perfektion. Det är smickrande, ja, men också tyngande. För du vet att hans bild av paradiset inte stämmer överens med verkligheten. Du är ingen som bara kan placeras på en piedestal, beundras på avstånd och skyddas från livets krassa sidor.
En kväll, när solen långsamt sjunker bakom horisonten och färgar himlen i nyanser av rosa och guld, sitter ni tillsammans på verandan. Han pratar om framtiden, om resor ni ska göra och om hur han ser er åldras tillsammans, sida vid sida. Du lyssnar, men dina tankar vandrar. Det är inte första gången du har hört dessa drömmar, och varje gång känns de lite mer främmande, som en klädnad som inte riktigt passar.
”Du förstår inte,” vill du säga, men orden stannar i halsen. Istället lutar du dig tillbaka och låter honom fortsätta, hans röst som en mjuk, monoton sång som vaggar dig in i ett slags overklighet.
För i ditt inre vet du att paradiset som han tror sig ha hittat är byggt på illusioner. Och snart kommer dagen då den fasaden börjar spricka, då verkligheten bryter sig igenom och hans dröm om jackpot förvandlas till en insikt om att det han trodde sig ha vunnit, var något mycket mer komplicerat än vad han kunde föreställa sig.
Du ser på honom en sista gång den kvällen, när han pratar om nästa resa ni ska göra tillsammans, och undrar tyst: Hur länge till kan ni leva i denna illusion?
Veckorna förvandlas till månader, och medan hans drömmar om er gemensamma framtid blir allt mer intensiva, börjar dina tankar vandra i en annan riktning. Det finns en ny man nu. Han kom in i ditt liv nästan obemärkt, men snart fångade han ditt intresse, som en skugga som långsamt blir tydlig.
Den nya mannen är annorlunda. Han ser inte på dig genom samma rosaskimrande glasögon, han idealiserar dig inte. Istället möter han dig som du är, utan förväntningar, utan de stora drömmarna om en perfekt framtid. Med honom är det enkelt, det finns inga falska löften om paradiset.
Och det är just det som drar dig till honom. Du är inte längre fast i någon annans illusion. Du har aldrig varit den som stannar. Det är inte din natur, inte det som definierar dig. Du lämnar innan det blir för djupt, innan förhållandena hinner rota sig och dra dig in. Det är vad du gör, vad du alltid har gjort.
Så en kväll, med samma himmel av rosa och guld som bakgrund, sätter du dig ner med mannen som en gång trodde att han hade vunnit på livets lotto. Du ser honom djupt i ögonen, och det är som om han redan vet. Han förstår, även om han inte vill förstå.
”Jag måste gå,” säger du, och i den stunden ser du hur fasaden han byggt upp omkring er slutligen spricker. Hans paradism drömmar faller sönder som sand genom fingrarna.
Och du? Du reser dig upp, vänder dig om och går vidare, precis som du alltid har gjort. För det är vad som definierar dig.