Jag står framför spegeln, stirrar in i de där ögonen som har sett allt, känt allt. Mannen där inne, han ser på mig med en blick som både känner igen och ifrågasätter. Vi har delat så mycket, han och jag. Och nu står vi här igen, öga mot öga, och pratar om allt vi har gått igenom.
“Kommer du ihåg?” frågar jag honom, utan att säga ett ord, men han förstår. Han minns. Vi har gått igenom hinder, ett efter ett. Väggar som verkade ogenomträngliga, men som vi ändå klättrade över. Sår som lämnade ärr, både synliga och osynliga. Vi har vandrat genom mörker, hållit oss uppe när marken under oss skakade. Sorgen har funnits där, som en följeslagare vi aldrig riktigt kunnat skaka av oss.
Brustna hjärtan. Hur många gånger har vi stått just här och känt hur smärtan sprängt i bröstet? Hur många nätter har vi undrat om det någonsin skulle bli bättre? Och ändå… här är vi. Jag ler svagt åt mannen i spegeln, och han ler tillbaka, för vi vet båda två att det aldrig var krossandet av hjärtat som var slutet, utan bara början på något nytt.
Svikna löften. Minns du dem? Ja, de har etsat sig fast. De falska orden, löften som aldrig var menade att hållas. Men även där, fann vi styrkan att gå vidare, att bygga oss själva på nytt. För varje löfte som föll sönder, blev vi lite starkare. Lite mer oss själva. Vi lärde oss att inte längre lita på orden, utan på handlingarna.
Och sedan, svartsjukan. Människor som inte kunde se vårt ljus utan att känna sin egen skugga växa. De försökte dra ner oss, trycka ner oss i sin egen osäkerhet. Men vi har stått emot, du och jag. Vi lät dem inte vinna, lät inte deras mörker kväva vår låga. Det finns en styrka i att stå stadigt när världen runt en faller sönder. Och du… du har alltid stått där med mig, i spegeln.
Mannen i spegeln nickar långsamt. Vi är inte samma personer vi var förut, men vi är fortfarande här. Starkare. Visare. Och kanske, bara kanske, lite mer redo för det som väntar.
“Vi har klarat det här tillsammans,” viskar jag tyst. Och mannen i spegeln svarar med samma ord, samma känsla.
Vi har klarat det. Tillsammans.