Så som du behandlar mig är precis som du känner för mig
Det var en sen kväll, mörkret hade lagt sig över staden som en tung filt, och den där underliga känslan av ensamhet smög sig på igen. Vid köksbordet låg mobilen, med skärmen som blinkade till varje gång en ny notis dök upp. Men det var aldrig från dig. Inte längre.
Det brukade vara annorlunda. För bara några månader sedan var varje sms, varje samtal fyllt av värme, av en känsla som gjorde att hela dagen blev lite ljusare. Men nu? Nu var det som om något hade förändrats, och det gick inte riktigt att sätta fingret på vad. Var det du som hade förändrats? Eller var det jag som inte längre kände mig lika trygg?
Vag ilska blandade sig med sorgen som låg som ett moln i bröstet. För varje gång du ignorerade mig, varje gång du viftade bort mina försök att prata om vår relation, blev det alltmer tydligt. Hur du behandlade mig nu var en spegelbild av vad du egentligen kände. Orden du sa, eller inte sa, ekade allt tommare. Jag kunde inte längre blunda för verkligheten.
En gång frågade jag dig, rättframt och ärligt: “Är jag inte viktig för dig längre?”
Svaret kom snabbt, utan tvekan. “Nej.”
Det var då jag förstod, det fanns inget mer att hoppas på, ingen räddning för det vi en gång haft. Dina ord, dina handlingar, hade varit tydliga länge, men jag hade vägrat se det. Jag hade hoppats på en förändring, på att du skulle känna annorlunda, men svaret var slutgiltigt.
Nu, vid köksbordet, med mobilen framför mig och det oupphörliga bruset av notiser från människor som aldrig riktigt kunde fylla tomrummet efter dig, bestämde jag mig. Jag behövde inte längre vänta på en förklaring som ändå inte skulle förändra något. Dina handlingar talade för sig själva. Och som jag behandlades nu, så skulle jag aldrig låta någon annan behandla mig igen.
Jag reste mig upp, kände styrkan sakta komma tillbaka, nästan som om en tyngd lyftes från mina axlar. Det var dags att släppa taget om den relation som en gång betydde så mycket men som nu bara gav smärta. Jag skulle gå vidare, starkare, klokare, och med en ny förståelse: så som någon behandlar dig, så är precis hur de känner för dig.